Med tanke på att det idag är fars dag, vill jag dela med mig en mycket god väns berättelse.
Läs & begrunda!
Vill du dela med dig av dina egna erfarenheter ber jag dig gå in på Pappa-uppropets sida på Facebook!
Finns det något värre än när barn far illa?
Finns det något värre än när barn far illa?
Finns det något mer behjärtansvärt än att hjälpa
till att förhindra att det sker?
Finns det något mer komplext än barn som far illa för att godhjärtade människor tror att de gör något för att förhindra det?
Sedan jag blivit tillsammans med min sambo har han fått träffa sin
älskade son allt mindre. Jag har sett allt liv i honom sakta brytas ner. När vi träffades hade ett år passerat sedan han tillslut, efter mycket kämpande för sonens skull, lämnat sin tidigare relation med sonens mor. På de mail och sms som hon sänt honom förstår jag att det var mycket uppslitande för henne och att hon fortfarande hyser starka känslor för honom. Hon valde efter uppbrottet att utan min sambos vetskap flytta tillbaka till sin gamla hemstad 30 mil
bort. Har man barn tillsammans måste föräldrarna vara överens om den ena föräldern vill flytta (Föräldrabanken 6:13). Men i praktiken
innebär det att om föräldern som motsäger sig flytten inte är barnets boendeförälder kommer detta ses som att hen obstruerar barnets möjligheter att börja på dagis etc i den nya staden.
Det medför en stor nackdel för den föräldern i en vårdnads eller
umgängestvist. Med krossat hjärta gav därför min sambo sitt medgivande. Min sambo blir senare anklagad för att ha misshandlat sonen. Något som naturligtvis tar honom mycket hårt då han aldrig skulle kröka ett hårstrå på pojken. Han som dessutom gjort en enorm uppoffring för att tillgodose sitt ex vilja att flytta och blir
tackad med en polisanmälan. Polisen vill inte gå vidare med fallet
eftersom det inte finns några som helst bevis men socialtjänsten kopplas in för att göra en utredning.
Den lilla pojken på två och ett halvt år får därefter bara träffa sin pappa i ett övervakat rum på socialen. Min sambo går med på detta för att överhuvudtaget få träffa sin son. När tingsrätten senare kommer in i bilden beslutar de att föräldrar ska få hjälp med överlämning och att sonen ska få träffa sin pappa fyra timmar varannan helg utan övervakning. Dessvärre har inte pojkens hemkommun den typen av tjänst och det tar tid innan det nya umgänget kommer igång. Det blir ett glapp mellan umgänget på socialen och det nya umgänget som tingsrätten ordinerat. Min sambo försöker därför ordna ytterligare några umgängen på socialen men får svaret av sonens mor, via ett mail som jag läst, att detta inte är nödvändigt då det nya umgänget ska komma igång snart. Detta trots att ingen information finns om när det nya umgänget ska starta. När min sambo till slut får till stånd ett
umgänge på socialen har 73 dagar passerat sedan far och son senast sågs. Behöver jag berätta hur smärtsamma och långa 73 dagar är för någon som saknar sitt barn varje vaken minut. Extra jobbigt blev det att julen inföll under perioden. Vi fick i efterhand veta via gemensamma bekanta att sonen och hans mor spenderat julhelgen i vår stad utan att ens så mycket som ringa på julafton.
När socialtjänstens utredning är klar slår den fast att min sambo är en adekvat förälder, att sonen knutit an väl till honom och att de har ett jättefint umgänge. De slår också fast de tecken mamman tolkat som att sonen skulle kunna vara psykiskt misshandlad är projektioner av hennes oro, övertolkningar och den stress som uppstår när föräldrar trots sin infekterade konflikt behöver ha kontakt med varandra. Mamman har också lämnat in inspelningar som hon anser vara klockrena bevis för att sonen utsatts för psykisk
misshandel men allt utredaren kan utröna av dessa inspelningar är att far och son har ett fint umgänge. Däremot väcks deras oro för mammans sätt att tolka pojkens signaler och erbjuder henne en regelbunden kontakt för att prata av sig om situationer som gör henne orolig. Mamman väljer istället att säga upp kontakten med socialen.
Den nya umgängesformen är aningen friare. En förskola som på helgerna använd för maximalt 7 föräldrar (hittills har de inte varit så många) och 2-3 personal i form av umgängesstödjare har översyn på umgänget. Under sommaren får min sambo hämta sonen på dagis och vara ensam med honom under några timmar per dag i totalt 4 dagar. Jag får då möjlighet att vara med under ett sådant tillfälle. Det var underbart! Allt det jag bara sett på videoklipp och foton var ännu finare i verkligheten. Vi lekte alla tre och hade en toppendag. Min sambo har en otroligt fin relation med sin son trots allt vad relationen fått utstå med bevakning och ofrivillig separation. Mamman har tyvärr inte samma uppfattning och har därefter gjort inskränkningar i det redan hårt kontrollerade umgänget. Hon kräver att vara närvarande under umgänget. Hon hävdar att sonen är orolig och aggressiv efter varje tillfälle han har träffat sin far. Detta menar hon tyder på att fader misshandlar sonen.
Eftersom metoden att gå med på mammans krav och successivt försöka visa henne vilket fin relation far och son har bara lett till bakslag tyckte min sambos advokat att det var dags att ta i med hårdhandskarna. Advokaten yrkar på egen vårdnad för min sambo, alternativt ett avtal där sonen får träffa sin pappa i vårt hem varannan helg. Inför den senaste tingsrättsförhandlingen hade hon låtit vänner släktingar och grannar skicka in sina iakttagelser av sonen. Där styrker de att de sett honom bli stressad efter att ha träffat sin pappa. Ibland har den här stressen infallit dagar efter umgänget men sägs ändå bero på det. Att stressen skulle kunna bero på att sonen tvingas träffa sin far på institutioner med okända människor som övervakar deras möten eller att han ständigt slits ifrån sin far verkar inte vara något dessa vittnen har övervägt. Flera förfasar sig över att pappan vill slita sonen från sin stad där han är trygg för att bo med honom istället. De har inte förstått att man i en kamp som denna måste sikta mot stjärnorna för att nå första grenvarvet på träden. De har inte heller fått ta del av yrkande då de inte känner till att alternativet är ett avtal där far och son träffas varannan helg. De få av dessa som har träffat min sambo har upplevt honom som mycket trevligt och rar. Men efter att de hört mammans berättelse har de ändrar uppfattning om honom. En kvinna förundrar sig över hur han har kunnat dölja sina mörka sidor så väl då hon träffat honom. Hon väljer alltså att frångå det hon upplevt och tycker är logiskt för att istället tro på moderns version då hon känner henne bättre. Det är inte konstigt, så fungerar nog de flesta av oss.
Hur värjer man sig mot någon som tror sig ha sett saker med egna ögon?
Hur värjer man sig mot en mor som säger sig vilja skydda sitt barn? Hur får man en ny chans hos en person som tror att man har en dold aggressiv personlighet?
Är du trevlig blir du uppfattad som lismande , är du neutral blir du
tagen för ovänlig. Visar du att du är ledsen är du psykiskt instabil och arg kan du definitivt inte bli om du har blivit anklagad för misshandel. Att mitt i kampen för att få umgås med sin egen son bli förnedrad och på förhand dömd av människor du aldrig, eller vid få tillfällen, har träffat är en välslipad kniv i ryggen. Men det värsta är
så klart att barnet som kommer i kläm. Barnet som är ständigt påpassat och analyseras av hela sin omgivning och som inte får träffa sin pappa i en avslappnad naturlig miljö.
Finns det något värre än när barn far illa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar