När man har en stressrelaterad utmattning som jag har, så är det många som tror att man ligger hemma under täcket, att man inte duschar, att man inte ler, att man inte skrattar och att man inte kan vistas bland folk. Så är det säkert för en del, för alla reagerar olika. Så är det inte för mig. Inte än iallafall... Min terapeute säger att jag balanserar på kanten just nu och att jag måste vara väldigt rädd om mig.
Jag är en person som är envis och inte ger upp i första taget och som försöker att ha en positiv inställning till det mesta. Jag humoriserar gärna och skrattar ofta. Jag är väldigt öppen och har lätt för att prata med folk i alla åldrar. Så är det fortfarande, trots utmattningen. Åh om ni visste vad glad jag är för det! För jag vill inte ens tänka på hur läget hade varit om det inte var så...
Om jag går ner på stan en sväng så är det den Karolina som de flesta får se. För som sagt, det är så jag är i grund och botten. Hur jag mår sedan när jag kommer hem och stänger dörren väljer jag att visa bara för min familj, mina närmsta vänner och för min terapeut. Givetvis skrattar jag och pratar som vanligt med dem också. Men det är bara de som får se mina tårar och mina mörka ringar under ögonen på grund av för lite sömn. Det kanske är fel av mig, men just nu är det så jag vill ha det!
Jag läste för ett tag sedan en artikel om en tjej som hade varit väldigt deprimerad. Till slut kom hon till den insikten att hon blev ju inte mindre deprimerad av att gå omkring med flottigt hår och i mysdress. Så i stället klädde hon sig i fina klänningar och högklackade skor! Jag tror lite på den idén, så därför försöker jag att fortfarande att vara lite fräsch och använda färgglada kläder! Även när jag gör ett inlägg på Facebook eller här, så försöker jag att skriva något positivt som jag har varit med om. För vem mår bättre av att gotta ner sig ännu mer i skiten? Inte jag och jag tror inte att ni som läser det tycker att det är så kul heller.
Så som sagt, även om jag ser nyt och glad ut så är inte det riktigt verkligheten. Allt sitter nämligen inte på utsidan! Men jag har gett mig fanken på att jag ska bli bra igen och jag vet att jag kommer att bli det också! Jag måste bara låta det ta den tid det tar och under tiden tänker jag fortsätta att försöka att fokusera på det som är positivt i mitt liv och som jag mår bra av!
Ha det så gott & var rädda om er!
Kram Karolina
Copyright © Karolina Germundsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar