fredag 22 juli 2011

Utanför rullar livet på...

...men här inne där jag ligger ovanpå mitt vita sängöverkast känns det som om livet står stilla. Från mitt öppna sovrumsfönster hör jag sorlet av människor, fåglar som kvittrar & musiken som spelas. Jag känner doften av grillat, cigarettrök & mat från restaurangerna nedanför på gatan. Just nu känns det som om allt rullar på utan mig. För just nu försöker jag att hitta en balans i mitt liv. En bra balans av jobb, mat, sömn, träning & nöjen. Det är svårt & det känns som om det kommer att ta tid. Jag har haft den en gång i tiden, men jag vet inte när & hur jag tappade den. Det har ingen betydelse nu, utan nu vill jag bara hitta min balans igen. En vän sa att det är som att lära sig att cykla igen. Liknelsen är ganska bra. Men tid är likamed tålamod & tålamod är inte min starka sida. Just nu är det mycket frustration över att min kropp & min hjärna inte vill som mina tankar. Att min kropp & min hjärna inte orkar lika mycket som mina tankar vill att de ska göra. Mitt i det kriget som utbryter & med den tröttheten som detta krig innebär kommer gärna ångesten. Det är bara att låta den komma & låta tårarna rinna tills man kan "prata" lite förnuft med sig själv. Som tur är har jag blivit bättre på det. Ibland hinner jag till & med före & kan hänge mig åt en bra bok. Att läsa eller att måla är det som fungerar bäst för mig. Att umgås med nära & kära går också bra. Om jag orkar vill säga. Den här dagen orkar jag inte det. Jag orkar inte ens stå upp & måla, så det får bli en bok. I detta ögonblicket, på sängen, med boken i mina händer känner jag mig väldigt ensam. Som om jag inte har några vänner. Men efter ett tag lyckas jag tänka ett helt varv & inse att jag har ju hur mycket vänner som helst! Jag är inte alls ensam! Jag har till & med de allra bästa vänner & familj som man kan tänka sig! Som fortsätter att ringa & sms:a fastän jag inte alltid orkar höra av mig tillbaka! Så här ligger jag med saltränder på kinderna men ändå med gott mod i sinnet & hoppas på att nästa dag förhoppningsvis kan bli lite bättre. Förhoppningsvis är inte cykelfärden lika vinglig heller! En dag kommer jag att hitta min balans igen & kunna cykla utan stödhjul!
Ta hand om dig!
Kram Karolina
Copyright © Karolina Germundsson

2 kommentarer:

  1. Hej Karolina!

    Hittade din blogg av en ren händelse just idag.
    Jag vet hur du känner dig, är i samma sits just nu...
    Va rädd om dig!

    Styrkekramar/
    Jessica

    Länge sen vi hade kontakt och vet ej om du kommer ihåg mig. Men om jag skriver Ingrids dotter och ett annat viktigt datum 25/5-02 kanske det ringer en klocka =)

    SvaraRadera
  2. Jenny Uusijärvi22 juli 2011 18:56

    Vet du vad det bästa är Karro? Det är att när man lär sig cykla igen, så har man en mycket bättre cykel än man hade innan. Den kommer att vara både snabbare och snyggare ;) Jag vet. Ta hand om dig. Många stora kramar

    SvaraRadera